Johan Fredrik Aminoff

 

Johan Fredrik Aminoff - Johan Albert Ehrenström - Gustav Mauritz Armfelt återförenade den 2 augusti 1803

Johan Fredrik Aminoff

Fredrik Aminoffs och Maria Elisabeth Rotkirch son, Johan Fredrik föddes 26.1.1756 på Rilax i Bromarf. Liksom sin fader blev Johan Fredrik inskriven som volontär på Nylands dragonregemente då han var sju år gammal.  Han studerade på Åbo Akademi 1669 - 1770, tills han 31.3.1770 blev antagen som page hos konung Adolf Fredrik. Det förblev han ända till Adolf Fredriks död 12.2.1771, varefter han fortsatte med samma uppgift hos konung Gustav III tills 25.9.1772.     

Redan i mycket ung ålder kom Johan Fredrik alltså i kontakt med konung Gustav III, och började snart räknas som en av konungens mest hängivna beundrare.  Efter det här avancerade hans karriär mycket fort. Från och med 1772 verkade han som sekundadjutant vid änkedrottningens livregemente, varefter han befordrad till fänrik i början av mars 1773 och förflyttades till konungens Livgarde, där han sedan i slutet av samma år blev utsedd till adjutant. 1774 blev han även utnämnd till ledamot av Musikaliska akademin. 1775 befordrades Johan Fredrik till löjtnant, 1777 till stabsadjutant av flygeln och kapten i armén. Då var han 21 år gammal. År 1776 deltog Johan Fredrik även i tornerspelen i Ekolund som Gustav III:s adjutant. Året därpå inte bara deltog han i tornerspelen vid Adolf Fredriks torg i Stockholm – han gick även hem med segern i hand. Guldmedaljen överräcktes åt vinnaren av drottningen själv.  Johan Fredrik fick även en del specialuppdrag av konungen. År 1778 fick han bland annat i uppdrag att välkomna prins Ferdinand av Braunschweig och ledsaga honom till Malteshorn där konungen befann sig. Ett liknande uppdrag fick han också 1780, då han tog emot prins Peter av Holstein och ledsagade honom till Stockholm, och sedan hela vägen tillbaka till Köpenhamn. Johan Fredriks karriär inom militären fortsatte avancera i god takt. 1781 blev han stabskapten vid Livgardet, och året därpå befordrades han till kapten med eget kompani. 1787 hade han avancerat till överstelöjtnant och generaladjutant av flygeln. Samma år följde han med konung Gustav III på hans resa till Finland som vakthavande kapten vid gardet.  

Johan Fredrik deltog även i Gustav III:s ryska krig 1788 – 1790. Hösten 1788 sände hertig Carl honom till Göteborg med hemliga uppdrag åt konungen. Därifrån återvände han bland annat med en fullmakt om att beordra stora flottan från Sveaborg till Karlskrona. Under krigets gång gjorde han väl ifrån sig under flera strider. Den 2.9.1789 dubbade konung Gustav III honom till Riddare av Svärdsorden, varefter han följde konungen till Stockholm. År 1790 anförde han en bataljon vid Björneborgs regemente. Efter striden i Pittimäki 5.5.1790, där han  hade utmärkt sig särskilt väl,  befordrades han till generaladjutant och blev överste i armén samt chef för hela Björneborgs regemente, med tillhörande tjänstebostäder.  År 1791 donerades han godsen Marlow och Trochendorf i Svenska Pommern och blev således medlem av den pommerska adeln. 

Efter mordet på Gustav iii

16.3.1792, dagen då Gustav III mördades, hade Johan Fredrik tillsammans med sin svärfar greve Ruuth varit inbjudna till konungen på middag till Haga slott. Omedelbart efter konungens död togs det en dödsmask av den avlidne monarken som sedan överlämnades till Johan Fredrik. Den fördes till Rilax, där den lades för att och vila på en sarkofag gjord efter J.A. Ehrenströms ritningar. Johan Fredrik tjänstgjorde vid den här tidpunkten som generaladjutant, och efter konungamordet utnämndes han till förste befälhavare för fängelset på Riddarholmen ända till mitten av maj 1792. Han blev även ombedd att vara med och bära det kungliga liket till Riddarholmskyrkan 13.4.1792. 

Eftersom tronföljare inte var myndig vid Gustav III:s död  tillsattes en förmyndarregering med Gustav Adolf Reuterholm i spetsen för att regera tills Gustav IV Adolf skulle bli myndig.  Bland annat Gustav Mauritz Armfelt och flera andra s.k. gustavianer ansåg att denna förmyndarregering stred mot Gustav III:s sista vilja, och började diskutera möjligheten att störta Reuterholms regering med hjälp av ryskt påtryck. Planerna kom dock att avslöjas innan de hunnit sättas i verket. På grund av sin delaktighet i den "Armfeltska konspirationen" blev Johan Fredrik 13.3.1794 avskedad och befalldes att resa ur landet.  Johan Fredrik begav sig då till Pommern där han planerade vistas hos sin svärfar en tid innan han begav sig till Schweiz tillsammans med sin dåvarande hustru, Fredrika Ruuth. Han blev emellertid arresterad och förd till Stockholm där han insattes i Rundeln i Kungshuset på Riddarholmen och uppkallades till hovrätten på förhör. Högsta domstolen dömde honom till "förlusten av liv, äro och gods samt adliga rättigheter" 22.9.1794. Följande dag beslutades det att straffet skulle förmildras till livstidsfängelse på Carlstens fästning. Han transporterades dit redan dagen därpå. På samma fästning satt även J. A. Ehrenström, liksom Johan Fredrik även han på grund av sitt deltagande i konspirationen. Natten mot 16.9.1795 försökte dessa två gustavianer  tillsammans fly både fästning och fångenskap - men avslöjades på grund av betjänten Zetterstöm, som angivit dem.  

Efter att Gustav IV Adolf blivit myndig och tillträtt regeringen 1.11.1796 var en av hans första åtgärder att befria Johan Fredrik. Redan i slutet av samma månad stod han på fri fot. Han återanställdes som generaladjutant och överste i armén, blev åter chef för Björneborgs regemente och fick därmed också tillbaka sina tjänstebostäder.  1799 befordrades han till generalmajor i armén. De gods som förlänats Johan Fredrik i Pommern som fråntagits honom år 1794 försökte han efter sin befrielse få tillbaka, utan att lyckas. 

1801 utsågs Johan Fredrik till tillförordnande befälhavare i Finland under generalmajor greve Mauritz Klingspors frånvaro. 1803 kallades han av generalmajor af Klercker till krigskonseljen i Finland. Då det finska kriget 1808-09 bröt ut kommenderades han till tjänst under generallöjtnant af Klercker och utnämndes 1.2.1808 till chef för 2. fördelningen av västra fältarmén, men blev ersatt redan i mitten av februari samma år. Då hade Johan Fredrik nämligen blivit utsedd till generalmajor och blivit den högsta befälhavaren Klingspors närmaste man.  Johan Fredrik blev även utnämnd till ordförande för den krigsrätt som skulle behandla målet mot C.O. Cronstedt och hans medansvariga efter Sveaborgs kapitulation, med hade antagligen lämnat posten redan vid rättens första sammanträde i slutet av september 1808. 

När Klingspor och överbefälhavaren för den ryska armén ingått vapentillstånd 29.9.1808 var det Johan Fredriks uppgift att resa till Åland, där konungen befann sig , och anmäla för honom om vad som skett. Den 15.10.1808 upphöjdes Johan Fredrik tillsammans med sina tre dålevande söner i friherrligt stånd, så att friherrevärdigheten därefter skulle ärvas endast av den äldsta sonen. Den friherrliga släktgrenen hann aldrig introducerades på Sveriges Riddarhus.   

Finland avträds till Ryssland 

Vapenstilleståndet mellan Sverige och Ryssland kom ändå inte att bestå. År 1809 blev Johan Fredrik ledamot i den hemliga krigsförberedningen för 1809 års fälttåg. Efter att Sverige slutligen kapitulerat och tvingats avstå från Finland till Ryssland lämnade Johan Fredrik den svenska armén. Hans bragder slutande ändå inte där.  21.12.1809 anlände en officersdeputation till S:t Petersburg för att föra den finska arméns talan inför kejsare Alexander I.  Kejsaren godkände alla deputationens anhållanden. Johan Fredrik var ordföranden för denna deputation. Därefter utnämndes han till ledamot i Kommittén för finska ärendena i S:t Petersburg 6.11.1811. I slutet av augusti år 1814 blev han utnämnd till ordförande för kommittén i fråga, men avstod både från ordförande- och ledamotskap i mitten av september samma år. 

Efter kejserligt beslut erhöll Johan Fredrik med barn och efterkommande friherreskap, utan att begränsas  av primogenitur 18.3.1812. Således  immatrikulerades han på Finlands riddarhus inom den adliga ätten Aminoff 5.2.1818 och introducerades som friherre 17.9 samma år. 12.9.1819 upphöjdes han även till grevlig värdighet, begränsad av primogenitur.  År 1838 stipulerade kejsaren att ifall Johan Fredriks äldsta son avled utan bröstarvingar skulle den grevliga värdigheten tillfalla hans nästäldsta son, och ifall även denne skulle komma att avlida utan bröstarvingar skulle den grevliga värdigheten övergå till den hans tredje son. Så här skulle det även komma att gå.  

Johan Fredrik verkade även som vice-kansler vid Åbo Akademi 1821-1827. Han var också ordförande för en kommission som granskade den akademiska lagstiftningen. År 1826 valdes han även till ordförande för den deputation som på uppdrag av Finlands Ständer  skulle resa till S:t Petersburg för att lyckönska kejsar Nikolaj I till dennes trontillträde.

Då Johan Fredrik 26.1.1836 fyllde 80 år blev han på Rilax uppvaktad av veteranerna från Björneborgs regemente. Johan Fredriks far hade varit tvungen att förpanta säteriet år 1744, men hade inlösts av Johan Fredrik år 1798. Det var även här som Johan Fredrik avled 30.3.1842, 86 år gammal.